Skrattfest blev gråtfest...

Jag undrar när jag ska sluta pendla i mitt längtar hem humör....Antagligen aldrig. Tror ingen kan förstå hur jobbigt och framförallt ensamt och konstigt det känns när man flyttar ifrån "allt och alla" till nästan inga alls. Såklart Aron, självklart finns han här men hemma i Sthlm finns liksom allt. Och ja, jag saknar att jobba på Monki hemma eftersom det var som mitt andra hem och jag trivdes så jävla bra med alla. Här känner man sig bortglömd, man undrar varför inte folk hör av sig ibland. Jag undrar ibland vad FAN jag gör i Göteborg...jag undrar ibland vad FAN jag håller på med...jag är inte van vid så mycket fritid och inte van vid att inte ha mina bästa vänner här...jaja. Jag tycker om förändring och jag vill vara här med Aron men ofta är det kämpigt..... Känns som man inte vet man är allt för ofta...tyvärr..
/Madlen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0