maddekarin

Bloggar inte dagligen för att jag inte vet vad jag ska skriva, gör absolut INGET värt att skriva om men kanske det jag ska skriva om ändå, vad man gör när man inte har något att göra. Min Göteborgs start har inte varit den roligaste och mest spännande direkt. Det har regnat konstant och jag försöker fatta hur man gör när man ska plugga och läsa böcker.

Annars sitter jag mest uppe på guldheden och undrar över hur jag hamnde i Göteborg så snabbt och vad jag egentligen gett mig in på. haha. Och det här med att plugga, det är ju intressant men jag tror verkligen inte student livet är något för mig egentligen, men ja ska ge det en chans. Och vad händer i Sthlm? Jag känner mig fruktansvärt bortglömd, tror aldrig jag känt mig så bortglömd som just nu. Ingen som hör av sig från Sthlm, trist. Jag som saknar allt och alla extremt mycket. Här är det så fruktansvärt tomt. Jag har en väldigt stor känsla i hela kroppen att jag kommer bli deprimerad i höst pga av ensamhet och sådär men man vet ju aldrig, åh livet! Ibland orkar jag inte med dig. haha

Och Håkan Hellström spelade i Sthlm igår, känns sjukt konstigt när jag vet att folk från sthlm var där och inte jag, och klart han ska ju spela här på liseberg på fredag och jag borde väll vara glad och tacka och buga för att jag får se han i hans hemstad men för mig känns det bara konstigt, känns på något sätt bara rätt för mig att se han i Sthlm. Här kommer det inte kännas hemma, inte som med mina vänner. Som när jag och Karin kan gå och stå tysta under hela spelningen men veta exakt vad vi båda känner och vad vi tyckt varit dåligt och bra. Jaja, jag ska gå dit och lyssna och le och båda skratta och gråta inombords. På något sätt känns det som att den här flytten är slutet på så fruktansvärt mycket men också början på så mycket. Jag vet inte, kanske gjorde jag ett stort misstag när jag flyttade, kanske inte. Men vad sjutton, man måste väll pröva på något annat också som kanske inte innebär trygghet till 100% . Och jag hoppas mina vänner finns kvar i sthlm när jag behöver er, eller det vet jag men aaaaa....Och gud så jag saknar min mamma. Usch jag hinner tänka så mycket här i Gbg, det är min värsta grej, att få tid till att tänka. Då blir jag deppig till 100% och just när hösten kommer också och dagen då pappa dog kryper närmare och närmare så kommer jag alltid in i någon slags depp-jobbig-tänka-för-mycket-period.

Nej, nu ska jag sluta tänka och gå och lägga mig. Godnatt

/Madde