maddekarin

Jag kan tänka mig att den här hunden känner sig sådär pepp på livet på den här bilden, exakt som den känner sig så känner jag mig nu. Jag är så jävla jävla förvirrad. Har typ kramper i hjärtat för jag är så förvirrad och har sån jävla livsångest. Vad händer? ska man behöva ha det vid 23års ålder? Jag fattar ingenting.

Jag har tidigare tänkt mycket på vad jag vill göra och inte göra med/i mitt liv samtidigt som jag tänkt, äsch det löser sig det blir bra men liksom på senare tiden har jag insett att om saker och ting ska bli som man vill eller om man vill göra något skoj så finns det ju ingen annan än sig själv att skylla på i slutändan. Det är ju bara jag som kan ta tag i mitt liv och faktiskt leda det i den riktningen jag vill.

Jag har panik. Riktig jäkla panik. Vad ska man göra? vad VILL jag göra? mina tankar är kaos och jag behöver någon som hjälper mig med mina tankar just nu...det är upp och ner.

Monki, plugga, jobba, plugga och jobba extra, flytta någonstans, inte flytta, göra något oväntat, inte göra något oväntat.

Alltså jag är ung, är det någongång som man borde göra något annorlund och kul så är det väll nu...men det är så jävla svårt när man inte vet. Och när man har ett jobb man gillar och trivs med..man liksom kan sina rutiner och känner sig bekväm med situationen, dock ibland lite för bekväm. Jag vet somsagt varken ut eller in, men jag är en person som måste ha utmaningar, jag KRÄVER utmanigar och förändring.

Herregud, känner mig så jäkla vilsen och ensam.

Hej Hunden, vill du bli min vän?!

/Madlen