Från där jag ropar.
Alltså ja jag vet, jag är en tönt. Hälften av alla artister jag är "starstrucked" i är typ svenska pop/indie band men alltså det bara är så. Jag är sån. En tönt alltså. men ooohh igår när jag kollade på hästpojken då blev jag faktiskt så himla lycklig. Martin är en helt fantastisk sångare, alltså Bad Cash. Jag ryser bara jag tänker på det så jag hoppar nog över att tänka på det mer. Yes. Men Hästpojken var riktigt bra igår faktikst! Trots att jag var döds bakis. I onsdags så drack vi vin hemma hos oss. Jag Tobias, Karin, Annapop och Olle. Alla blev väldigt glada och peppade efter några glas..haha så peppade att vi hamnade på baba. Det spårade som man kanske kan förstå. Jag har lovat mig själv att kind of sluta spåra...såå hmm ja det var inte så bra gjort.
Och igår när vi gick ut från Indigo, Jag Linus och Olle (vi var förbi där efter hästpojken) då står det en kille som är jätte full och dum i huvudet och kastar riktigt stora snö-stens-is kockor på en fullgubbe. Men han råkade missa fullgubben en gång och Linus hann ducka så istället träffade den där jävla is kockan mig och fyfan vad det kändes kan jag säga. Jag trodde någon brutit av mig armen. Nu i efterhand känns det som att jag konstant går runt med en sten liggandes på min arm. Sjukt konsigt iaf. Jag tycker lite synd om mig som ni kanske märker..men det får man. Ibland.
Ikväll tycker jag också synd om mig. Jag är ganska så ensam och övergiven. Men det blir väll så när man är jag. Ehm jag kollade på sista true blood också, MÅSTE se andra säsongen nu nu nu.
Jaja nu ska jag lägga mig. Jobba imorn! längtar inte till snökaos.
/Madde
Kommentarer
Trackback