maddekarin

Foto: Olle K

Nu är det en sån kväll igen, då jag tycker synd om mig själv. Eller egentligen inte tycker synd så mycket utan jag är mer fruktansvärt ledsen. Har inte känt mig så älskad eller omhändertagen på senaste av nära och kära som jag vill. Många tror eller dem säger att dem vet att jag är stark och klarar mig. Men jag vet att jag inte är så stark som dem tror och att jag inte vet om jag faktiskt klarar mig. Att alltid vara den som hör av sig/frågar hur någon mår/ ringer någon och allt sånt som jag tar som en självklarhet att göra, när man alltid är den som gör det då tröttnar man tillslut. Tyvärr har jag aldrig tröttnat för jag antar att jag är för snäll och inte orkat bry mig så mycket om att få sånt tillbaka av andra, men nu, nu när jag på riktigt mår otroligt dåligt då är det fasiken hårt att inte få något tillbaka. Javisst..jag klarar mig säker på ett eller annat sätt men att klara saker själv. Det är fruktansvärt jobbigt.

Jag vet, jag skriver väldigt privat här. Vet inte varför men det blir som någonslags "skriva av sig sida för mig" sen att jag inte vet vilka som läser heller gör det mycket lättare. Jag tänker inte så mycket på hur jag ska eller får skriva.

I skrivande stund har jag precis sett klart dokumentären av Wikileaks på svtplay. Innan jag började kolla på den grät jag så mycket att jag på riktigt inte visste om jag någonsin skulle sluta med det. Har gråtit varje dag i en 2veckors period nu. Både skönt och jobbigt. Fast med jobbigt. Mitt liv är jobbigt. Säkert inte mer jobbigt än någon annans men jag är inte så pigg och glad direkt. Ehm iaf efter att jag kollat på wikileaks grät jag ännu mer, eller snarare under dokumentären. Dem visade klipp som var hemska, brutala. Jag ville spy.

Jag inser hur ensam jag är. Eller det är inte rätt att säga att jag är ensam för det är jag inte, jag har vänner och familj men ändå så känner jag mig så fruktansvärt ensam. Jag tror det är för att folk tar mig för givet. Sluta med det. Nu ska jag gå och  borsta tänderna för att sedan gå och lägga mig. Troligen mer eller mindre storböla mig till sömns. Men vad gör det.

Jag säger godnatt. Och hoppas på en mer glad dag från mig imorgon.

/Madde