maddekarin

Foto: Olle K

Sitter hemma, känner mig ensam ledsen och förvirrad men samtidigt fylld med kärlek, glad och hoppfull. Vet inte riktigt vem jag vill vara eller hur jag vill känna mig förtillfället. Mest av allt vill jag bara vara någonannanstans än där jag är idag. Ena sekunden är jag nöjd över livet och nöjd över hur jag har det, jag har haft det svårt hela mitt liv och fått kämpa mig igenom varenda liten grej..jag tänker "jag har det bra, det finns så många som beundrar mitt liv" Samtidigt som jag andra sekunden vet hur mycket mer jag vill få ut av livet, hur mycket mer jag vill lyckas, se världen och göra saker jag inte vågar göra egentligen.
Hur jag ena stunden inser hur dum i huvudet jag är och hur jag ångrar en massor med saker jag gjort för att sedan tänka "man lär sig av sina misstag". Det svåra med mig är att jag är min egen "du måste gå till någon och prata om dina problem med". Det kanske är det som är mitt problem iofs, när jag gjort något jag vet jag gjort fel så analyserar jag det direkt. jag liksom vet att det borde jag itne gjort men gör det gång på gång på gång endå. Bara för att jag tycker att jag förtjänar att göra så mot mig. Jag är ganska konstig men också ganska fantastisk. Det är tråkigt att jag beter mig som jag gör bara, mycket tråkigt. Jag tror jag kommer stå ensam kvar där tillslut. Ensam med alla mot mig.

Lyssnar på Elliot Smith och gråter. Gråter tills jag kommer somna. Tills jag kommer på något vettigt att göra.
/Madde