maddekarin

En stor anledning till att jag är bitter och har x antal minus på minuslistan nu är att en utav mina bästa vänner Magnus precis har flyttat till SydKorea. Jag är självklart hur glad som helst för hans skull och jag ser sjukt mycket upp till han som vågar göra något sådant och jag blir självklart inspirerad. Men när det är en vän som står en så nära hjärtat att det är som om det är ens bror som har åkt så gör det faktiskt lite ont och det känns lite extra.
Magnus har varit min bästa killkompis i några år nu, sen vi började på gymnasiet och jag har aldrig haft en sån grym relation med någon killkompis förut som med han. Vi gled ifrån varandra ett tag men vafan självupptagen som man blir så kan det lätt bli så, men det spelar ingen roll för jag känner att jag vet exakt var jag har honom och jag kan säga precis vad som helst och jag vet att han förstår mig till 100% och jag hoppas att han vet att det är likadant åt andra hållet. I vilket fall som helst så saknar jag redan Magnus sjukt mycket. jag hann inte säga hejdå till honom på ett riktigt sätt som jag hade velat, han har ingen mobil med sig så jag har ingen aning om hur han mår nu eller hur han har det, häromdagen tog jag upp min mobil och skulle ringa honom men kom på mig själv med att komma på att han var på andra sidan jordklotet. Magnus om du läser det här, maila mig!
Jag saknar dig så himla mycket, i skrivande stund gråter jag faktiskt.
Du är värd alltför mycket för att slarvas bort. Och du är inte bortglömd, jag tänker på dig ofta. fast det bara gått en pyttestund men det är inte förns nu jag förstår hur mycket Magnus betyder för mig.
Jätteklyschigt och töntigt att skriva det här men sån är jag, känslomänniska som gärna delar med mig.

Magnus, Du är grym. Vi älskar dig här hemma!

/Madde