maddekarin

Jag önskar jag var bättre på att få ner saker jag känner på papper men det är det svåraste jag vet, att skriva ner något man vill få sagt. Det blir bara fel, då pratar jag kanske hellre. Eller jag vet inte.

Det är mycket nu för mig iaf, mycket på ett sätt som inte går att beskriva. Jag är känslig helt enkelt. Och jag vill så mycket, gud det är mycket nu.

I vilketfall som helst, nu ligger jag i min säng och kollar på MadMen och drömmer mig bort. Jag önskar jag var mrs draper, eller iaf fick känna henne och kanske låna kläder av henne. Ibland känner jag verkligen för att bara ligga hemma i min säng, dricka en vin flaska, röka 100cigaretter (fast jag inte rökt på 100år) och bara tycka synd om mig själv. fast på något sätt skulle jag aldrig tilllåta mig själv att göra det. Som när min älskade pappa gick bort, det var mycket jag kände då fast jag inte kände någonting alls, jag vill inte göra någonting då bara dö själv men jag är en människa som aldrig skulle tillåta mig själv att göra det mot mig själv. Vet inte om det är bra eller dåligt, något är det iaf. Jag blir alltid såhär runt den här tiden på året, för att för nästan 4år sedan så förvandlades mitt liv så jävla drastiskt. Det dras jag med varje dag, jag visar det aldrig men oj vad ont det gör i mig, långt inne. fyfan. Det är så mycket jag skulle kunna skriva nu men mer går inte.

Pappa Jag älskar dig. Helt enkelt.

Vet inte varför jag skriver det här i den hör bloggen men gud det bara råkade bli så. Känns endå som att ingen läser och om någon gör det, skitsamma. Det är såhär jag är. Orkar inte bry mig längre.

/Madde