maddekarin

Alltså den här perioden och delen av mitt liv som jag Karin och Mange hade tillsammans är nog en av dem bästa i hela mitt liv, vi gjorde allt tillsammans i typ tre år och det var fantastiskt.
Karin har jag ju kvar vid min sida dag in och dag ut men Magnus har nästan försvunnit helt ur mitt liv, vi hörs knappt på telefon längre och ses nästan aldrig och nu förtiden när vi ses känns det inte som att vi har något gemensamt längre. Det är hemskt tycker jag, Magnus var en av mina bästa vänner och trots att jag har andra vänner så kunde jag alltid prata med Magnus på ett sätt som jag inte kunde med någon annan och gud vad jag saknar det, med risk för att låta för känslomässig och för klyshig här i bloggen men jag antar att Mange läser den här bloggen och jag vill bara att du ska veta hur mycket jag faktiskt saknar dig. Det kan alla som läser den här bloggen få veta. Gud alla minnen, jag skrattar bara jag tänker på det.
Man tror liksom aldrig att det riktigt kan bli såhär men hur man än försöker att hålla kontakten så går det inte riktigt, allt bara rinner ut i sanden på något konstigt sätt. jaja ni förstår vad jag vill komma fram till.
Magnus du har alltid en stor plats i mitt hjärta.

P.s Ses snart? (haha)

/Madde